mitt liv som mig

Jag har överlevt dagen-d (dagen-döden, for your information) och jag klarade det galant, med hjälp av min kära chef. Det hade blivit lite missförstånd och dubbelbokningar på mitt schema för dagen, men det löste sig enkelt med lite tankeverksamhet. Det blev ingen lunch för mig dock, men jag klarade mig och sitter just nu proppmätt och tittar på en gammal beckfilm med mina föräldrar. Fredagkvällar är sjukt härliga.

Imorgon känns det som att jag ska stiga upp i ottan. Vi ska vara i Kallingen klockan 9, vilket betyder att vi måste köra hemfrån vid 7-tiden imorgonbitti. Ja, ni kan nog säkert själva räkna ut att jag måste gå upp en tid som borde vara olaglig på lördagar. Alexanders logoment ska ha öppet hus och vi ska upp och titta på honom, min soldat. Det är helt galet att vi har varit tillsammans i 3 år, han och jag. Åh, nu saknar jag honom igen!

På söndag är det gospel, gospel, gospel och jag ska sjunga solo! Helt sjukt och jag är nervös redan nu. Jag vet dock att det kommer gå bra som tusan. Eller jag hoppas det. Wooho!

Nu ska jag återgå till tv:n.
Snart är det sängdags.
Hej'rå!