mitt liv som mig

Idag hade min farfar haft namnsdag om han hade levt. När jag slog upp tidningen imorse och såg det, så insåg jag hur mycket jag verkligen saknar honom. Och mormor också för den delen. När man förlorar någon så hastigt som vi förlorade farfar, så gör man nog sitt yttersta för att slå bort det onda. Ignorerar känslan av saknad, liksom. Idag slog det mig i alla fall hur mycket jag saknar att ha honom och mormor i mitt liv. Att de inte kommer kunna vara med när jag gifter mig eller få träffa mina barn. Jag hade gjort allt för att få ha dem med mig lite till.

Igår jobbade jag mellan 10-18. Skitroligt var det som vanligt, fast denna gången var jag på damavdelningen, vilket betydde ännu mer springande och ännu mer förvirring. (Många plagg och de flesta är svarta!) Efter jobbet cyklade jag hem fort som tusan, åt pasta carbonara som Alexander hade gjort till mig och åkte sedan med Flor till träningen klockan 19. Det var asgött att träna igår, faktiskt. De 16 längderna på slutet var inte alls så jobbiga som de var sist (och då sprang vi bara 14). Jag vet inte. Det handlar väl om vilket humör man är på, antar jag.

Imorgon ska jag färga håret! Så jag är fin till på lördag när Hanna ska ha 25-årsfest och även till fredag när jag ska spela julklappsspelet med mina vänner! Vad ska man ha på sig på lördag då? Dagens i-landsproblem :)

Nu ska jag fortsätta med storstädningen här i lägenheten. Jag kände att det var dags att ta sista rycket innan jul. Här nedan lägger jag in en gammal goding som spelas här i bakgrunden medans jag dammsugar :)
Ha en bra dag!