mitt liv som mig

Tack, du anonyma, som rättade mig angående min rubrik från igår. Jag fattar inte riktigt vad jag tänkte med när jag skrev "torsdag 2/3" när det i själva verket skulle vara "måndag 2/3"?. Jag skyller på hjärnsläpp! Då finns det inte mycket mer att säga om saken, så vi går vidare.

Dagen har bestått av jobb. Jag började klockan 9 och slutade vid 4-tiden. Väldigt, väldigt okej arbetstid. Jag märkte i alla fall en väldig skillnad mot när jag slutar klockan 18. Nu känns det nästan som att jag är uppe mitt i natten och klockan är bara 22. Nåväl, snart är det läggdags - det är en dag imorgon också. Imorgon jobbar jag mellan 9-17, så det är en timme längre men å andra sidan kanske jag hinner pyttelite till då? Det kändes verkligen inte som att jag hann med någonting idag. Och imorgon är det massor av call-off. NEJ! Nu ska jag inte tänka på jobbet, för det släpper man när man stämplar ut. Ja, så är det!

Ikväll har Jens varit här och haft flicksällskap med sig. Så jag och Alexander bjöd på middag och de hade med sig efterrätten. Himla mysigt blev det. Middagen bestod av (ett nytt recept som jag hittade igår!) tortillabröd som en rulle, fyllt med en fyllning av strimlad lövbiff, lök, paprika, cremefraiche och så ost på toppen. Till det en god sallad! Det smakade smaskens, vill jag lova. Ännu en gång är jag galet nöjd med min matlagning och känner att det blir roligare och roligare för varje gång man lyckas. Imorgon blir det dock spaghetti & köttfärssås. Enkelt och gott!

Jag måste berätta en himla spännande sak innan jag ska dra mig mot sängen. Min mamma var hemma hos en väninna igårkväll, som i sin tur hade bjudit hem ett medium. Själv var jag lite skeptisk när mamma berättade och tänkte "jaja, okej. Ha det så trevligt!". För att kolla hur det hade gått så ringde jag mamma när hon var på väg hem och blev väldigt chockad av det hon berättade för mig! Det hela hade börjat med att mediumet lämnade rummet och under tiden skulle alla lägga någonting den ägde på ett rutat papper numrerat från 1-6 (de var 6 personer i sällskapet, förutom mediumet). Saken som man lämnade ifrån sig skulle vara något som man köpt till sig själv; det fick alltså inte vara en gåva från någon annan. Man fick inte heller lägga sina bilnycklar (för det kan vara saker som andra ägt osv.) När mediumet fick tag på mammas ring som hon lagt fram så hade hon börjat nämna saker om min mormor. Med tårarna i halsen berättade mamma för mig i telefonen hur hon hade hälsat till oss alla och sagt att "vi inte behöver vara oroliga, för hon har det bra nu". Mediumet hälsade även att mormor sagt att halsen kändes mycket bättre nu när hon inte behövde ta alla tabletterna mer. (Mormor hade väldiga problem med halsen när hon skulle svälja sina tabletter). Hur kunde mediumet veta det om hon inte ens vet vems ring hon håller i handen?! De saker jag har skrivit är bara några få av de saker som mormor hälsade genom mediumet och jag tycker det är väldigt läskigt, samtidigt som det är fascinerande. Jag och mamma funderar lite på om vi ska åka och hälsa på mediumet själva och prata mer med henne. Det hade jag verkligen velat och den enda frågan jag hade velat ställa till min mormor är: "Är du lycklig nu? Jag hoppas det."

Fy, jag saknar min mormor. Och min farfar också. Ni fattas oss här hemma!

Nu ska jag gå och sova.
Hejdå.