mitt liv som mig

Jag är ledig!
Därför ska jag uppdatera och efter det ska jag gå ut och lägga mig i solen.

Oj, det känns konstigt att skriva när man inte gjort det på så himla länge. Alexanders farmors bortgång kom plötsligt. Ingen av oss hade tänkt i de banorna; inte ens i närheten. När vi kom hem från Kroatien hann jag i princip endast hem och duscha för att sedan köra som en galning in till sjukhuset med Alexander bredvid mig. I en vecka låg hon i princip okontaktbar på sjukhuset för att sedan lämna oss den 5 Juli. Innerst inne vet man att hon har det bättre nu. Det enda hon ville var att träffa Ingvar igen, men ändå känns det så svårt. Hon var pigg och skulle levt i minst 10 år till. Livet är grymt. Begravningen var förra fredagen och jag sjöng; precis som Inga ville att jag skulle göra. Ceremonin var precis likadan som Ingvars. Det är nu man ska lämna sorgen bakom sig och komma ihåg de ljusa stunderna. Det är svårt.

Det är svårt att uppskatta det man har och inte ta saker för givet.
Jag måste bli bättre på det.

Sommaren har än så länge innehållit mycket vänskap och festligheter. Kristianstadsdagarna var helt okej, men absolut inte alls så roligt som det en gång varit. Ingen aning om varför, faktiskt. Smen's var precis lika roliga som de alltid varit, dock. Den klassiska invigningen! Det är sjukt vad mycket roligt som händer nu framöver. Varje helg är inbokad och det börjar på fredag med Philips 20-årsfest! Det ska bli trevligt som tusan, men när sjutton ska jag och Alexander boka in vår "romantiska afton" på Hälsa&Helhet då? Haha! Vi får ta det en kväll i höst, bara han och jag.

Nu ska jag springa ut i solen så den inte försvinner ifrån mig.
Den visar sig ju inte alltför ofta!
Ha det så bra, kram.