Måndag 27/4

Helgen som gått har varit tuff och då menar jag att jag är gaaaaaaalet trött idag. I fredags jobbade jag på H&M mellan 13-18, efter det gick jag och mina tjejer (Emelie och Marie) och åt på restaurang. Sjukt gott var det! Efter restaurangen hade vi bestämt oss för att gå ut så det gjorde vi. Banken var tråkigt, så vi gick till Grand som (tro det eller ej) också var ganska dött, faktiskt. Tacka vet jag lördagar!

På lördagen var det dags för jobb. Långlördagar är pest och pina, vill jag meddela. Började 9.45 och slutade inte förrän 17.15. Efter det bar det direkt av till Degeberga Klubbstuga för spelarfest med grillning. Jag hade jättetrevligt, men  blev faktiskt jäkligt besviken på mitt eget lag när det var dags för städningen. Tycker det är galet tråkigt att bara en del städar och andra sticker. Särskilt om man sagt att utgång är onödigt (då det blir synd om de minderåriga), typ 1000 gånger och själv beställer taxi och sticker först av alla. Tråkigt!

Det blev utgång på Banken i alla fall. Vi följde resten av spelarna i Degeberga. Jag hade trevligt som tusan! Träffade min Johan och tillbringade hela kvällen med honom. Han är min absolut bästa killkompis (förutom Alexander, of course). En som jag kan dela allt med och som gör mig så himla lycklig! På fredag ska vi fika, jag och bästis.

Igår jobbade jag igen (mellan 12-16). Det är mest städning på söndagarna, så tiden gick ganska fort faktiskt. Efter jobbet åkte jag och Alex till André på kalas. Trevligt att träffa småtjejerna som växer för varje gång man ser dem! (Och självklart var det trevligt att träffa resten av Andrés släkt!) Efter kalaset följde mamma, pappa, Chrille och Cebbe med mig och Alexander hem och beställde pizza. Sjukt gott efter denna helgen kan jag säga.

Jag är så trött och ledsen på hur detta året har varit och uppenbarligen kommer att fortsätta. Jag har förlorat min mormor, min farfar, Alexanders farmor och farfar och Alexander berättade att ännu en närstående är sjuk. Låt bli våra familjer! Jag orkar inte förlora fler. Det är alldeles för tidigt. Jag finner inga ord.

Tråkig avslutning, men det finns ingenting att göra åt.
Med det i åtanke kan jag säga att mitt liv är tråkigt nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback